|
Flammighet ger ”liv” åt
virket och är ett sorts ljusspel mellan mörkare och ljusare
partier som ändrar karaktär då virkesbiten vinklas. Det
fungerar genom att vedens fibrer (celler) ser olika ut från
olika håll. Då man ser vedfibrerna, som är formade som små
cylindrar, från sidan, reflekterar de det mesta av ljuset och
dom ser ljusa ut. Ser man fibrerna från kortsidan så tittar
man ner i deras inre och de verkar mörka. För att man ska få
en flammig effekt krävs det att fibrerna i veden har växt vågformigt.
Runt kvistar och förgreningar får man alltid en viss
flammighet och dessutom ofta på den konkava sidan av krökar,
speciellt på rotben. Effekten av det flammiga virket framträder
bäst om virket är fuktigt eller behandlat med någon olja. Med
hjälp av betsning kan man förstärka karaktären än mer.
Flammigheten ger en del av karaktären till masurvirken, men
flammighet kan också uppträda på egen hand hos i stort sagt
alla trädslag. Vårtbjörken får ofta en vackert flammig ved
och kallas då för flammbjörk, men om veden är riktigt starkt
och oregelbundet flammig så kallas den för ismasur. Lönn och
al får också en fin flammved. Om veden är ordentligt flammig
är efterfrågan stor, men det är sällan man får ut något större
mervärde av flammig ved, lika ofta efterfrågas ved som är
helt slät och utan liv. Det finns ett stort utrymme för ett bättre
utnyttjande av vårt ofta flammiga virke. Ett fint exempel på
utnyttjande av flammig ved är presentatörsbordet på SVT´s
Aktuellt. Sargen är gjord av flammbjörk och fronten av grovmönstrad
masurbjörk. |
