|
Masurbjörkar är ofta
mycket karaktärsfulla och speciella till utseendet och kan vara
verkliga prydnader i landskapet. Masurbjörkar skiljer sig
utseendemässigt från normala vårtbjörkar på några punkter.
De viktigaste karaktärerna är att masurbjörkarna är mer
uppgrenade, ofta har flera stammar, är krokigare, har
kraftigare avsmalning, är kortare och att de ofta har knölar
och bulor på stammen. Dessutom har masurbjörkarna en tjockare
bark och en lägre volymtillväxt än vanliga vårtbjörkar.
Variationerna är dock stora och det förekommer masurbjörkar
med utseende i stort sett som vanliga vårtbjörkar. Med utgångspunkt
från knölarna och bulornas form på stammarna indelar man
ibland masurbjörkarna i olika typer. Man kan urskilja knöltyp,
halstyp, randtyp och ringtyp. Knöltypen har jämnast och som
regel bäst masurmönster. Halstypen är ojämnare i mönstret,
vilket främst finns i de uppsvällda delarna av stammen. Rand
och ringtyp är mycket ovanliga och deras masurmönster är
svagt. De olika typerna förekommer ofta i kombinationer med
varandra.
Man kan relativt ofta avgöra
om en björk har masurved genom att studera skador, som ofta förekommer
på träden. Om man på vedytan under barken hittar de små
trattformade groparna, som kan vara någon millimeter till
centimeterdjupa, så kan man sluta sig till att det är en
masurbjörk. Det finns dock andra fenomen som man kan lura sig på,
som märken från hackspettar och dylikt. Ibland kan man hitta
Masurbjörkar med så djupa och vida gropar att bark har vallats
in i veden. |
